IVF1(2), dag 52 – Definitivt slut

Igår ökade blödningarna rejält och jag förstod det nog redan då. Men vi hade bestämt att jag skulle fortsätta med Progesteronet till idag och att vi skulle testa imorse. Sagt och gjort så imorse testade jag och det var ett minus.

Egentligen var det ju rätt väntat men det där hoppet om att det ändå ska gå finns alltid där ända tills jag sitter med den där stickan i handen och tittar på minuset.

Tack för all peppning, all tumhållning och alla gulliga kommentarer!

Just nu känns det lite hopplöst och håglöst här hemma hos oss men jag vet att det kommer att svänga och om ett par veckor kommer vi att se framemot att starta en ny IVF-omgång i slutet av mars/början av april.

Jag kommer att ta en paus från bloggen tills dess men önskar alla er som ruvar, sprayar, sprutar att ni får ert efterlängtade plus. Det är ni väl värda!

IVF1(2), dag 50 – Mera blödningar…

Här har det kommit blod idag. Inte helt brunt inte helt rött. Ngt mittemellan. Jag vet inte vad jag ska tro fortfarande.

Ringde till RPC i Uppsala och den supergulliga bm som jag hade tusen frågor till rådde mig till att fortsätta med Progesteronet tills det är en ”riktig” mensblödning. Hon sa att jag absolut inte skulle sluta med vagitorierna redan nu för då är det stor risk att en ev. graviditet går förlorad helt. Det var ju skönt att hon var så positiv, men jag har svårt att tro att jag är gravid. Hursomhelst så har jag och mannen bestämt att jag fortsätter med vagitorierna till testdagen.

Sen frågade jag om de 6 ägg som skulle långtidsodlas. Jag strävade efter ett halmstrå här har jag insett i efterhand. Jag fick veta att det var inte ett enda som hade klarat sig och blivit nedfyst. Så vi har inget i frysen utan om jag nu inte är gravid så måste vi köra ett helt försök igen. Då kände jag bara att ”Men f*n också!” för det är inget som går lätt för oss i den här IVF-svängen. Jag känner mig så less på det.

Kan vi inte bara få lite flyt? Ett litet bananskal, snälla?

IVF1(2), dag 48 – Det är nog över nu

Jag har känt det hela eftermiddagen. Att magen är svullen. Och nyss när jag var på toaletten kom det brunt på pappret. Jag tror inte att det bara är en blödning utan jag tror att det är mensen. Just eftersom jag är så svullen. Det gick nog inte.

Uppdatering 19.30:Känner mig inte svullen längre. Det har inte kommit mer blod. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska tro!?

IVF1(2) – En dag närmare…

En dag närmare testdagen. Och inget blod på pappret i toaletten. Fast o andra sidan har jag inte känt av så mkt i magen idag.

Och jag oroar mig.
Och jag tänker och tankarna virvlar.
Ska vi orka en gång till om detta inte går.
När blir det i så fall.
Undrar hur det gick för de andra äggen i Uppsala.

Tänk om det inte går.

Det är så konstigt att tankarna skiftat om till ”tänk om det inte går”-sidan. Fast vi kommer närmare testdagen hela tiden. Tills igår hade jag mest tänkt ATT det kommer att gå. Nu tänker jag att det INTE kommer att gå.

Usch.

IVF1(2), dag 46 – Ruvardag 12

Idag är ruvardag 12 och jag har haft svårt att tänka på annat än att jag har ont i magen. Att det onda är mensvärk och närsomhelst när jag går på toaletten så kommer det att vara blod på pappret. Det här är så sjukt påfrestande!

Värken kommer ibland. Den är mitt på magen liksom, strax under naveln. Jag inbillar mig att det är livmodern som det gör värker i. Och inbillar mig att det INTE är mensvärk för då brukar jag ha ont i sidorna, vid äggstockarna, till att börja med. Mina bröst är inte heller ömma längre. Men svullna.

Just nu mår jag lite illa. Men jag vet inte om det är på grund av chokladprovningen som jag och mannen var på ikväll eller på grund av huvudvärken eller ngt annat helt vardagligt och vanligt.

Jag vågar inte tro att det har funkat. Samtidigt vågar jag inte tro att det inte funkat.

Och det är långt kvar till testdagen.

IVF1(2), dag 45 – Ska det kännas något eller?

Nu har jag ruvat ett tag. 11 dagar närmare bestämt. Jag är noggrann med vagitorierna och tycker inte att de kladdar så mycket som jag trodde, skönt!

För några dagar sen hade jag en stark känsla av antiklimax eftersom det då var klart om det blir ngt eller inte. Om embryot fastnat eller inte och jag har ingen chans att få reda på det direkt. Utan det är bara till att leva på hoppet och komma ihåg vagitorierna. Och vänta ytterligare en och en halv vecka. Tack och lov har vi varit i Idre över helgen så jag har definitivt haft tankarna på annat håll!

Sen igår har jag haft draningar i livmoderområdet titt som tätt och ibland gör det nästan ont. Det är jobbigt att dels inte veta om det bara är biverkningar av Progesteronet eller om det verkligen är något. Eller om det bara är kroppen som förbereder sig för mens. Dessutom har jag dragit på mig en rejäl förkylning så jag är hemma och slappar i soffan.

Men för att avsluta lite mer positivt så hoppas jag att min vän Frk Lorelei som har bloggen 1 nytt liv har fått sin bebbe eftersom det inte kommit några uppdateringar på ett bra tag… Hoppas hoppas hoppas!