Nu har det gått en tid sedan jag skrev. Vi har försökt att gå vidare i vårt liv och ärligt talat har det varit skönt att inte hålla på med behandling. Jag har känt mig fri! Inget passande av tider för att ta mediciner, inga listor för att komma ihåg om jag sprayat eller inte. Bara vara. Skönt!
En stor grej som hänt sen sist är att vi skaffat oss en liten hund, en dvärgpudel. Elton fanns en dag i en annons på Blocket och jag visste direkt att han hörde hemma hos oss. Mannen övertalades snabbt och redan nästa dag hade det lilla burret flyttat in hos oss. Det är helt fantastiskt vad härligt det är med husdjur och hur mysigt det är att få gosa med honom. Det värmer gott inombords.
Vi har inte riktigt bestämt oss för hur vi ska göra med nästa behandling. Ska den bli av före sommaren eller inte? Mina känslor och tankar angående det pendlar från dag till dag, timme till timme. Det är lite jobbigt att vara så ambivalent. När jag känner att “ja, nu kör vi innan nästa mens” så vågar jag liksom inte lita på den känslan. Och redan nästa timme kan jag vara helt emot ett försök till sommaren. Det tar på krafterna att vara så här, så jag försöker fokusera på mannen, Elton och jobbet. Göra sånt som känns bra och med tiden kommer det nog ge sig med hur det blir.
Bra grej med hunden! Mysigt!
Jag förstår att du är ambivalent, det tär som sjutton på krafterna och psyket att gå igenom en hel behandling. Vad ni än gör så kommer det bli rätt, för det kommer bli det ni vill just nu.
Stor kram!
Kommentar av 1nyttliv — 28 mars 2010 @ 16:49 |