tålamod är inte min dygd

när öppnar ferten? frågade jag min man. vecka 34 svarade han. vilken vecka är det nu då? frågade jag då. vecka 33 fick jag till svar.

det var inte svaret jag ville ha. så jag struntade i att han förmodligen hade koll och gick upp 8.27 imorse för att ringa. anknytning 78979 har semester till 17/8. hm, han hade visst rätt.

usch, jag vill inte vänta längre. jag har väntat länge nog nu. jag vill att de öppnar IGÅR!!!! för nu är jag redo att sniffa spray, skjuta upp hormoner och få vallningar. jag säger bara: give it to me!

det är ngt fel på oss

det måste det vara. nu har vi legat i riktigt ordentligt i två månader. förra månaden fick jag mens ändå. upp på cykeln igen tänkte vi. så den här månaden har vi legat i (pun intended :D) lika hårt. men det där fanskapet kommer likförbannat ändå. ikväll. på kräftskivan med släkten. kul.

och jag kan inte hjälpa att tänka att det ÄR ngt fel på oss. ngt som de standard undersökningar som görs inte hittar. vi har banne mig försökt i 25 månader nu. jag har ägglossning. min man har toppspermier. och det är ju konstigt att vi inte ska lyckas om det inte är ngt fel. förut tänkte jag att det kvittar vad det är för fel bara vi får bli familj snarast möjligt. men nu känner jag att jag är förbannad och irriterad på att vi inte undersöktes mer.

jag borde inte tänka på det där. men det gnager liksom lite hela tiden. hoppas att det ger sig snart. jag vill fokusera på ivf:en som kommer. jag vill ha positiva tankar.

kanske imorgon.

andras ord, mina ord

ibland beskriver ngn annan sin situation. sina funderingar. sina känslor. och de slår an en sträng hos mig. så har ju jag tänkt! helt fantatiskt.

läs här: http://blogg.alltombarn.se/innandufanns/2009/08/03/om-det-storsta-av-allt/

så där känner jag.